csegersten

Jag är i den åldern då jag borde bestämma mej vad jag ska göra med mitt liv. Eller vad jag ska syssla med ett par år framöver. Jag är inte alls överens med mej själv vad jag vill göra. Jag är den som vill kunna allt, vill bli allt, och va jäkligt bra på det jag gör. Jag skulle vilja ha ett superintresse, ett kall som jag verkligen brinner för. Jag har ett par saker som jag vill bli, som jag vill göra.
Just för tillfället är jag mest inresserad av att bli kostrådgivare. Jag vill, jag vill jag vill! Jag vill plugga! Kollade på gamla klassbilder sen i skolan nu som jag gick senast, och oj vad jag skulle vilja plugga igen. Saknar att sitta mej less för att jag lyssnat på lärarna för länge, saknar att känna mej pressad för att inte ha pluggat ordentligt, saknar pressen av att prestera nått bra, saknar lunchrasterna, saknar att lära mej nånting.
För just nu står livet så still som det kan bli. Jag måste lära mej nya saker hela tiden. Jag vill utvecklas,jag vill bli nånting.
Som undersköterska utvecklas jag inte nämnvärt, och finns det inga jobb utvecklas man inte nånting!
Så kommer jag till problemet som gör att jag inte har nån större lust att plugga! Pengar. Jag har inte lust att leva som en fattig student i ett helt jävla år till, och ska jag gå i skolan igen, jobbar jag inte samtidigt, för jag har aldrig varit så trött så länge i hela mitt liv. Det förstörde lixom det lilla extra i livet att jobba samtidigt som man pluggar, man blir helt slut. Dessutom skulle jag lägga ner hela min energi på det här, om jag skulle bli kostrådgivare, och då finns det inte en chans i ---  att man klarar av att jobba samtidigt.
Och ska jag inte jobba, då måste jag ta lån. Vill jag ta lån? Nej, inga lån förens jag köper ett hus och en jätteny bil.
Ett annat problem, jag kan inte läsa. Det sa min ögondoktor till mej. Det är därför jag aldrig kan läsa på i böcker. Jag tröttar ut mej själv totalt när jag läser en bok. Jag måste anstränga ögonen så pass mycket att man skulle kunna säga att jag får damp och inte kan sitta still. Detta problem skulle förmodligen kunna lösas med ett par glasögon om jag har tur. Det va ungefär då, när ögondoktorn sa till mej att de va därför jag aldrig kunde läsa en bok utan att få damp för att jag anstränger ögonen så mycket, jag hade tänkt att jag skulle kunna slå ihjäl nån för att dom inte tvingat på mej ett par glasögon när jag gick i skolan.
Men å andra sidan ångrar jag inte att jag inte gick i skolan förut heller. Jag känner att jag absolut inte har nån nytta av det jag skulle lärt mej då, och inte endån inte skulle komma ihåg nu.

Men, nu funderar jag på att göra en impulsgrej och anmäla mej till skolan. Jag vill ju så gärna, men jag vill så gärna inte ta lån. Och jag vet att efter 3 veckor kommer va less på skolan, och jag vet att jag femton gånger kommer fundera på att hoppa av. Jag ska sova på saken, gå in och kolla på sidan en gång till, granska priset en gång till och sedan komma fram till att det är en god eller icke god idè.

Vill förstås bli personlig tränare också. Men det skulle jag ta efter jag blivit kostrådgivare isånnafall. Tror jag. Neeeeee, jag behöver vägledning, vad i helvete ska man göra? Jag kan inte stå å stampa på en fot och säga att jag vill, jag måste göra nånting. Jag blir galen på mej själv ibland. huuuuh!