Låt mej berätta:
Om en näst intill nära döden upplevelse jag hade i Norge. Vi hade varit duktiga och arbetat ute på gården hela dagen. Vi kände oss nöjda på det och åkte i väg in till sentrum och skulle köpa mer öl. Hade det trevligt då vi hamnade mitt uppe i en cykeltävling och solen sken, dock ingen direkt värme. Vi åker runt å kollar lite på stranden och bara har det halvbra ni vet. Åker in på baro och ska lämna tillbaka nått batter av nå slag.Och där har dom en liten trollpark. Mysigt tänkte tydligen vi. Nisse och Andre går in å kikar. Dom säger att det finns djur därinne. Lamor. Ja, trevligt tänkte jag. Går in i själva parken.
Kollar till vänster. Vad befinner sej där? Jooo tusen femhundra fyrtiosju hönor, och stora feta fåglar av nått annat slag. Jag får panik. Försöker mej på att gå lite längre in i själva parken, men jag har ju panik och skriker rätt ut. Nån norsk dumjävel som inte förstår mitt problem och frågar vad det är som händer, jag skriker kutandes att det finns för i helvete fåglar där. Samlar lite mod, ville ju som se lamorna. Går in igen, Andre får gå på min vänstra sida så jag slipper se fåglarna. Carro, Micke och Nils vet redan att det finns LÖSA hönor därinne nere vid lamorna. Andre stannar hos dom där, och jag går lite halvskeptisk ner till lamorna. Väl därnere nästan vid stängslet får jag syn på dom där förbannade hönorna som är lös, sitter och ruvar i gräset. Då dog jag näst intill. Får ännu en gång panik och kutade ut till bilen och självdog. Det va dom lamorna det, men fick se en liten skymt av dom iaf.
Vad har vi nu lärt oss av detta? Norskar är dumma som har så jävla många fåglar i en trollpark.
