Jag är en nörd!
I fredags när jag gick runt med Saga sovandes i hennes vagn, överrumplades jag av hur mysigt det va att stoppa in huvudet i vagnen och kolla om hon sover så sött, som bara barn kan. Det gjorde hon, hela tiden. Instoppad i åkpåsen, en filt och varma kläder, ligger hon där och snussar så gott. Hur mysigt är inte det då? Det va hur länge sen som hellst vi gick ute med vagn, och speciellt när hon sover i den också. Ooh, I need a baby!
Lördag och söndag jobbade jag. På söndagen vart vi bjuden på en exlusiv middag bestående av oxfilè med tillbehör. Det va jädrigt gott måste jag påpeka. Även att Saga åt av det, var ju lite förvånande, hon ska bli en finsmakare i framtiden. Yes. Den tackar vi för, jag har en snäll mamma =)
Hmmmft.
Jajustja, igår jobbade jag på travet. Jag gillar att jobba på travet, ibland. Jag är en nörd. Jag promenerar som vanligt och är på väg till grindarna. En människa säger hej. Frågar hur det är med hästen. Vilken häst frågar jag. Jag kan ju påpeka här att jag har svårt att placera alla dessa människor, så jag har ju inte den blekaste om vem människan är, förutom att jag träffat han förr.
Han kommer inte ihåg vad hästen heter, jag testar med Alexander? Nej inte han. Som tur var har ju dom här kuskarna namnen inskrivet på sina dressar, så sneglar ner och kollar vem han är.
Han gör ett tapper försök med att försöka komma på namnet: Beb, bib, bob nått sånt.
Och nu börjar jag ju dessutom tro att han tagit fel på person också, så nu blir jag riktigt förvirrad och vet inte riktigt hur jag ska agera. Jag menar på att de kunde va Braten han mena. Korrekt. Pjuuuuue, nu ska jag alltså bara tala om hur det är med den hästen, och jag är ju fortfarande i ett förvirrat tillstånd som gör att jag barra måste komma på vem fan Braten är.. Haha, det va inte lätt att va Chatrine då!
Jaja, sen drog jag världens vurpa också. Såg gubbarna gå iväg mot startbilen och en av dom halkade till på ett ställe. Jag tänker som man alltid gör när nån halkar nånstans att jag ska då minsann inte halka där. Och det gjorde jag inte heller på ditvägen. Men på tillbakavägen hade jag mest troligt glömt bort att det va halt, tog upp telefonen och i en oobservant sekund halkar jag, ' iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih ' och slår min rumpa! Stackars mej, skulle min dotter säga:)
Idag ska jag ut å rida
