csegersten

Idag kom syster på besök. Hon och mamma har gaddat ihop sej. Min mamma tror att jag är anorektiker och aldrig äter, och när jag har ätit mycket hos mamma tror hon att jag går och spyr upp det. Mamma tror att jag har ett dåligt förh¨llande till mat.
Så, igår höll mamma på att prata med mej. Jag slog av öronen när hon börjar med ' men du äter ju ingenting jänta. blahablahablaha',
Min mor vet ingenting. Förmodligen har hon läst artikeln i tidningen där dom skrev om nå problem om mat och hade man mer än 5 ja-svar så var man i riskzonen. Jätteenkelt att ställa diagnoser på ja eller nej frågor.
Iallafulla fall, Carro kom hit och skulle duscha. Hon höll också på att fråga om jag verkligen äter för att jag är ju så smal. Då hade jag ätit upp 3 potatisar och en fiskbulleburk med 550 gram i. Jotack, jag äter mer än nånsin.
Tillslut va jag tvungen att bevisa för Carro att jag inte väger 48 kilo, och att jag inte vill va nå Victoria Beckham wannabe. Jag ställer mej på vågen och ser till min stora fasa att jag gått upp 2 (!!!) kilo. Eller det kanske är bra, för det är bara muskler. Eller är det verkligen bara muskler? Jag känner mej starkare än nånsin, och jag längtar mer än nånsin till att skaffa ett gymkort.

Jag har absolut inget dåligt förhållande till mat. Det enda jag borde sluta med är att hetsäta.

I