Chokladkoma
Jag satte på en kopp thé. Tog fram min mariannechokladkaka. Sen doppade jag chokladen i thét, finns det nått bättre än det? Och vem i helvete sätter i sej 200 gram choklad utan att må illa på mindre än 5 minuter? Jo, Chatrine. Fiifan, dör jag inte av heroinmissbruk dör jag av chokladkoma. Som jag inte vaknar ur. För idag har jag ätit mer än ett halvt kilo choklad. Och det värsta av allt, jag skulle kunna äta mera. Men nu är allt slut. Usch.
Nu ska jag sitta å lyssna på gamla måbra låtar. Låtar som jag och Carro jämt satt å söp till förut. Synd att jag inte kommer på nån. Eller jag vet vilka vi lyssnade på, men jag kommer inte på nån mening i själva låten. Huuh, det här kommer inte gå så bra, men man hittar alltid några bra låtar.
I annat fall, Saga ramlade väldigt olyckligt i eftermiddags. Vi skulle sätta oss ner för att äta, och som vanligt ska hon ställa sej på borde och sätta sej i mitt knä och äta. Jag hinner inte reagera särskilt mycket och helt plötsligt står Saga upp, och faller handlöst rätt ner i golvet med huvudet före. Det tog ett bra tag innan flickebarnet vart sånär glad igen. Iaf innan hon slutade grina. Sen va hon ledsen hela kvällen. Kan också ha att göra med att hon klev upp kvart över fem i morse och inte sovit nått på hela dagen. Bebisen gick och la sej strax innan sex och somnade som en klubbad bebis.
