Skjut mej
Idag kom jag på själva grejen til varför man ska köra enligt hastighetsbegränsningarna. Eller fan, egentligen inte. Att sitta å köra 90 på en 70-väg igenom en poliskontroll är ingen bra idë om man tänker på sitt hjärta.
Men det mina damer och herrar, de gjorde jag idag. Kände att jag ville ha lite spänning i livet. Eller så vare helt enkelt att jag missade att dom stod där. Som tur va, så va polisen så jävla reatard så han stod bara och glodde.
HAHA, han ställde sej jäms med vägkanten,och verkligen följde mej med blicken. Jag vart livrädd, inga böter jag vill ha! Haha, han såg så förbannat brydd ut när jag brummade förbi. Och jag hade inte en aning om jag skulle stanna eller inte. Han hade ju inte gjort nå stopptecken eller sträckt ut en hand eller så, han bara stod och glodde. Och jag glodde minst lika mycket tillbaka.
iaf, sånt där är inte bra för hjärtat. Med en puls på 200 trampade jag in på skolan, och inser att jag ska redovisa först.Jaa,skitbra. Jag va ju fortfarande alldeles skärrad och skakis. Men skitsamma, det ordna sej.
Fan, nu e jag så jävla trött att jag måste sova. Hårt liv man lever. Fast imorse när Saga kom till mej, så va jag så trött att jag sa åt na å gå å lägga sej igen. Vet ni vad hon gör?! Hon går och lägger sej igen!!! Jävla sötnos, men det tråkiga med det hela va ju förståss att 5 minuter senare ringer väckarklockan, så tji fick jag för att bebis för en gångs skull gör som man säger. Jaja, kommer en ny dag imorrn...
SV: Ja just det, fel av mig.:)