Låt mej berätta:

om hur glad man blir när man tror att det kommer gå på minst tusen spänn att laga datan efter ha lyssnat och kollat in deras drömpriser, så visar det sej att det inte är nått fel på datan. Jaaa, då blir man bra lycklig. :) Så nu kan man ju nästan säga att jag tjänat tusen spänn, så det är ju helt enkelt bara att spendera det på nått annat då!
Han förklarade iaf att det vart sådär på alla bärbara datorer, att batteriet som hakar upp sej. jag vägrade erkänna att jag hade tagit ut batteriet och redan testat det. Man skulle tydligen göra det på ett spec. sätt.

Idag har varit en bra dag på praktiken. Jag fick gå med en annan handledare idag, och det var bra. Jag tycker om arbete där jag kan ta eget ansvar. där nån säger till mej ' såhär gör man när man ska göra såhär och bla bla bla ', och sen VILL jag göra det själv, utan att nån säger hur jag ska göra, och att jag får tänka efter om jag inte kommer på på en gång hur jag ska göra.
Och det fick jag göra idag, och då lär man sej bra mycket bättre. Så idag 'växte' jag en aning när jag tog venprover själv, letade ut ett bra kärl, följde vägen, och misslyckades, och göra om. Och lyckas. Utan att fråga om jag verkligen kan sticka där, att lita på sin egna kunskap och bara göra det.
Så så har det varit idag, jag har gjort det mesta själv. Naturligtvis måste man ju fråga om man blir osäker.

Nu blire middag, sen smälta maten i typ en timme, och sen ut på en joggingrunda. Jag har börjat springa blindtarmen, men jag har vänt håll. Jag tar inte den grymma uppförsbacken för då kör man slut på sej totalt. Eller ja nu vet jag inte om jag skulle bli helt slut, men förut vart jag det, och då orkar man ju inte resten på den. Iaf, det är en lagomt lång runda, tror den är 7 km, och det är lagomt tycker jag. Man blir ju helt slut i benen efter en dag på sjukan... allt spring i trappor och sånt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0