csegersten

för det går inte.
Jag insåg idag att jag har varit så nervös att jag glömt bort att äta lunch. Jag glömde bort att jag va hungrig.
Jag brukar aldrig erkänna att jag är nervös när hästarna ska starta. Men idag va jag nervös, det kan jag erkänna. Kanske va det för att jag för första gången trodde att idag hade han chansen att vinna.

Och vet ni vad? HAN LYCKADES KNIPA FÖRSTAPLATSEN PÅ ETT SÅ FÖRBANNAT ENIRVERANDE SÄTT FÖR NERVERNA ATT JAG HÖLL PÅ ATT KRYPA UR SKINNET!
Och jag kan lova er, att då jädrar va jag så förstummad av lycka, den känslan går inte att beskriva med ord. Jag skakade jag vet inte hur länge efteråt, och jag kunde knappt stå, mina glädjetårar bara rann och magen pirrade. Jag är så glad för mammas skull. Ni vet, som hon har kämpat på med dessa djur i alla tider! Hon är värd det här! Hon behöver det här.
Grattis, och tack alla ni som gör det möjligt för Alexander att visa vad han går för.