csegersten

Min mage lever sitt egna liv. Jag är helt slutkörd. Och då är jag inte sjuk i parasitsjukan, har inte vattniga diarrèr eller nått sånt.
Jag är bara så grymt illamående att jag blir tokig snart. Har varit illamående, haft ont i magen, varit helt slut i kroppen i snart 3 veckor. Det är jobbigt att äta mat och min huvudföda är mackor. Jag som inte ens är förtjust i mackor. Jag mår fruktansvärt illa, samtidigt som det känns som att jag måste äta för att inte må ännu sämre.

Så idag tänkte jag i mitt stilla sinne, om det inte är bättre efter helgen så får jag helt enkelt gå till doktorn, står snart inte ut. Men så kände jag väl efter lite väl mycket, började tycka lite väl synd om mej själv och kände att det här går inte. Imorse efter frukosten höll jag på att bryta ihop, va tvungen att ställa mej i duschen för jag visste inte vad jag skulle ta mej till. Inatt låg jag vaken för att jag itne kunde sova.
Så när jag endå va i stan gick jag på apoteket och shoppade loss. Novaluzid och Losec. Började lite fint med den snabbverkande tuggtabbletten som skulle göra att det släppte på ett par minuter.
Jag började känna hur helvetet börjar slita sej loss från mina axlar, skymtar en sväng av himmelen. aaaow, det släppte verkligen litegrann. Och inom loppet av tio minuter mådde jag relativt bra. Hungrig som en varg vart jag naturligtvis, åker på McDonalds å tänker fira att jag inte mår illa längre.
Där gick ju allt mitt förstånd förlorat. Herrejävlar, vad tänkte jag med när jag tryckte en hamburgare på det där viset?
Illamåendet tog revanch, gjorde en stygg tackling bakifrån och nu är den tillbaka. Precis likadant som innan.
Fortsätter det såhär finns det ingen chans i helvetet att jag orkar jobba i helgen, vilket är jävligt dumt.
Jag har nämligen shoppat på barnens hus och det vart lite dyrare än beräknat.
fan för Saga att få vad hon vill ha.
Men jag har ju bara ett barn, och lite bortskämd ska hon väl bli =)

I måndags när hon kom hade hon ju en liiiten julafton. Hon fick skidor av mej som hon vackert älskar, och julklapp från alexander. En dvd-data som hon kan kolla på filmer på. Mycket nöjd tjej alltså.

Jag kommer bara skriva nått skit om jag skriver nu. Så jag tror att jag skippar det.

ooh nej, jag blir tokig snart. Jag måste göra nånting. Hela min kropp skriker efter att få göra något. Nu är jag här igen. Då det kliar i fingrarna, man vill, vill, vill. Och vill ännu mera. Jag måste byta jobb och skaffa mej en karriär.
Jag driver mej själv till vansinne snart.
Inte så att jag otrivs på mitt jobb, det är ett rätt galet jobb jag har. Men jag kommer inte jobba med det resten av livet, och jag börjar känna stressen av att behöva plugga. Jag vill plugga. Jag vill lära mej en massa nya saker, och jag vill plugga saker som jag kommer ha användning för i mitt jobb. Som nu, vi fick lära oss allt möjligt när vi gick i skolan, ta blodtryck, ta blodprover, ge insulin, lägga om sår, och sånt där ni vet. Vad har jag för användning av det i mitt jobb, när man inte får göra det? Det är så värdelöst!
Men jag har inte en aning om vad jag vill bli. Fortfarande.
Det är samma som jag funderat kring de senaste åren, fast det går inte bestämma sej.
Dietist, kostrådgivare, personlig tränare, eller brandman. Alt. ambulanssjuksköterska.
Just därför borde jag plugga nu och inte om sju år. Eftersom jag tror att jag är helt körd efter jag fyllt 25. Det är ganska dumt att inte veta när själva sjukdomen kommer att slå till. Fast hade jag vetat de hade jag nog tagit livet av mej ganska omgående.
Fast å andra sidan är man så jäkla bekväm av sej. Vem vill leva på studielån när man har en lön varje månad? Inte jag, jag gillar pengar. Väldigt mycket. Och det är en av anledningarna till varför man inte ska jobba som undersköterska i resten av mitt liv. Mina arbetskamrater, som har jobbat inom yrket i 20 år har ca 3000 mer än  ingångslönen. Så dåligt att man har lust att gråta en skvätt för dom. Skulle gärna gråta en skvätt för min egna lön också.
Ska förövrigt börja jobba svart. Hatar att behöva betala så mycket i skatt. Den här månaden bistod jag med nästan 10000 i skatt. Det är en ny soffa det.

Det har visat sej vara svårare än jag trodde att handla julklappar till min underbara dotter. Hon är inte dum eller! Absolut inte bortskämd, men risken att få nånting som är låtsas har resulterats i den här önskelistan:

* En riktig bebis
* En riktig kanin
* En riktig häst
* En riktig hund

Ja ni ser ju, hur ska jag kunna göra hennes jul till den absolut bästa som hon förtjänar? När jag frågade efter lite mer realistiska julklappar babblade hon dom här igen. : ' MEN LEKSAKER SAGA, LEKSAKER?! ' 
Ja, en tavla och en bok.
Tack, det räcker bra där. Hoppas hon absolut inte förväntar sej en riktig bebis i julklapp, eller en riktig hund. Det är nog nått som jag inte kommer att köpa nämligen. Ska hon ha en riktig bebis får hon fixa en själv när hon blir stor ;)

Min önskelista till Snuffe, lite mer realistisk enligt mej:

* Skidor 
* Presentkort
* Utlandsresa
* Bröstförstoring
* Ett hus
* En ny bil.
* Läppförstoring
* Fettreducering ( lår, kyskhandtag och höfter )
* Expressomaskin
* En anställd städerska
* * censurerat *

Sedärja, han säger att han ska fixa hälften av grejerna. Fan va nöjd jag skulle bli då.
Och för att visa vilka bekymmer jag verkligen har med julklappsköpen iår, får ni ta del av Snuffes önskelista:

* En snäll flickvän
* Ny lyxig dieselbil
* Cross med isdäck
* Skotervärsting!
* Playstation 3 320 Gb

Haha, ni ser ju vilka förväntningar jag har på mej. Jag kan inte ge han en snäll flickvän, för det har han ju redan. Skulle jag köpa nått av det andra är som att säga att jag inte vill se han nått mer. Ja, ni förstår säkert vad jag menar.
Så jag sitter i klistret, ingen annan i hela mitt liv har haft så stora förväntningar på julklappar som iår! En riktig bebis, en lyxig dieselbil. Ja, vi kanske skippar julen för att göra det lättsamt för vissa;)

Tur att resterande som jag köper julklappar till inte ställer samma krav. Till och med mammas ska nästan bli rolig att köpa. För iår är det ingen harry boy, eller vinflaska! Den ni!! :)