är det ålderns höst som spökar?

Hjälp! Börjar jag bli gammal och rostig? Eller vad är det frågan om? Jag känner mej som en sjuk gammal kärring med sveriges suraste humör som tror att jag aldrig kommer bli frisk igen.
Nåväl, har legat i fosterställning sen i måndags. Helt ärligt skulle jag ha gjort det veckan innan också, men då hade jag tydligen oanade krafter att ta hand om min prinsessa, så då låg jag inte lika mycket.

Jag är så sjukt illamående (igen), men den här gången är det jobbigare. För alex är sjuk också. Helt seriöst, jag har varit påväg att slänga mej på han och bankat vett i skallen på han tusen gånger. Men jag har inte orkat. Han har nämligen varit förkyld. Det är en nära-döden-upplevelse för en man. Han har gnäll å gnällt å gnällt om hur sjuk han är, om hur synd det är om han, och när jag bara nångång har öppnat min käft och sagt ' Nee fy faaan va illa jag mår nu', så säger han ' Välkommen in i klubben '. Då har jag bara lust att ge han en fet känga och slänga ut han. Men det är klart, han är en kille. Ni ska veta, att det hela tiden har varit mest synd om han.
Jag mår ju ' bara illa '.
Men det vet han ingenting om serrni. För jag måste inte ligga och grina och beklaga mej varannan minut.
Men nästa gång han är sjuk åker han ut. Höhö. 

Aja, idag mår jag lite bättre. Känner mej lite piggare och planerar faktiskt att gå ut en sväng. DE NI!!

BTW, har bytt ut mina 7 koppar kaffe om dagen till 0 koppar kaffe om dagen. Tack underbara mage.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0