Mitt bokstavsbarn

Min mamma sa att Magnus va precis som saga när han va liten. Hon är en vilding, alltså mer vild än tam: Hon KAN INTE sitta still i mer än 2 minuter, om ens det. Hon sa att han va så tills han fick glasögon. Tänk om hennes bokstavskombination beror på synfel?! Kanske kan kolla upp ögonen på henne, det skulle ju underlätta om ungen kunde lugna ner sej liiite grann:)

Träningen idag va nödvändig.Har gått å vare riktigt trött idag trots sovmorgon ( 7.30 ) och tidig kväll igår. Men det ville sej endån inte riktigt att vakna å bli pigg idag. Så efter jag hade suttit barnvakt klart hos carro for jag hem och tränade. Och det va skönt, vart pigg på en gång. Så ibland så måste man ta sej i kragen och träna när man är trött, så man blir pigg:)

Just just, min mamma är galen. äre nått min kropp är noga med så är det sina mattider. Det är inget att rucka på. Frukost, max en halvtimme efter uppstigandet, minst en kopp kaffe. Sen är det en frukt mellan frukost och lunch som gäller.Lunch 12.00. Så är det bara, och jag blir världens bitterfitta och argbigga om jag inte får äta kl 12. Så igår när mamma frågade om jag skulle med och hjälpa till å lasta hästen frågade jag vilken tid vi kommer tillbaka. Halv tolv säger hon. Då äre ju lugnt för mej att följa med, eftersom jag hinner hem till lunch ( värre än småbarn som har fasta rutiner ). Såklart hade jag itne med mej nån frukt att knapra på under vägen, men det gjorde inte så mycket eftersom jag passade på att sova lite grann. Men efter vi släppt av hästarna på betet skulle paul och mor på sibylla äta. Klockan va då tio över 12, och gissa om jag blir nöjd då?!?! Alltså, dom ska in dit å käka tio minuter över tolv, det är 10 minuter försent redan. Och dom tar inte kort tid på sej där inne heller, 30 minuter tar det för dom att sätta i sej en hamburgare med tillbehör. Trorni jag va nöjd då? Kom inte hem förens strax efter ett och mat fick jag inte förens halv 2. Så då vare synd om mej.
Måste tillägga att mamma måste sluta va en sån jävla tidsoptimist!!! Och sluta säga att jag är så sur, är det konstigt man blir bitter?!

Såååå ja!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0