Bara för att...

Fan, allt kändes bra i typ 3  minuter. Jag vet inte vad som hände. Men sen vart det som vanligt igen. Nu har jag en sån ångest och jag vet inte hur man hanterar sånthär. Jävla ångest, den blir tamefan bara värre å värre, hur blir man av med sånt här? Man tror hela tiden att det ska bli bättre, man sätter upp ett datum, eller att efter jag gjort det blir allt bra igen. Men det blir det inte.
Jag vaknar i panik på nätterna, jag får ingen luft. Jag är livrädd. Vad händer med mej?
Nu får det va nog. Nu fokuserar vi en dag i taget. Just nu ser vi till att kvällen blir som den ska. Jag ska försöka ha roligt, men det är inte lätt när ingenting känns kul.



Så därför satsar vi på att va såhär glad vettja!

Ååh, jag blir sjuk när inte min bebis är här! Jag behöver henne. Imorrn ska jag på kalas, och jag hoppas hon blir lika glad som jag kommer bli. Älskade unge, mammas allt! Jag saknar min fis så det gör ont i hjärtat, jag behöver ditt glada skratt, din otroliga energi och din klokhet.

.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0