Pain!

Igår kom Christer, Linda och Johan hit och kikade på film. Jag vart väldigt glad över det, eftersom jag hade suttit isolerad en hel dag inomhus utan att sett nån annan än Saga. Så dom kom å vi kikade på en film från hitler-tiden. Haha, jag va lite känslig mellan varven. Klarade inte riktigt av vissa grejer. Jaja.
När dom skulle åka så va det över 30 grader kallt, vet inte riktigt hur kallt det va, termometern räcker ju bara till -30, så där nånstans va det ju iaf.
Sååklart startade inte bilen och vi skulle rulla den en massa. Alltså, rullstarta bilen i över 30 graders kyla, springa och ta i allt man kan, om det går - undvik det. För satan vad ont man fick i lungorna och halsen och jag misstänker att det är nått sånt där liknande KOL-sjuka har det, eller kanske astmatiker. Ja, jag vet inte, men sjukt jobbigt och ont gjorde det.
Återhämtningsfasen va att vi va tvungen att gå tillbaka, kolla ifall min bil startade och använda startkablar. Naturligtvis startade min kära kärra, verkar ha ett starkt hjärta den! Iaf, kör bilen till Lindas bil, her upp motorhuven och blir genast påmind om att inte batteriet sitter i motorhuven. Killarna letar och kollar om det finns en pluspol som dom kan ta ifrån. Icke. Vid det här laget börjar jag bli gråtmild och panikslagen av smärta. Jag hade klätt på mej för att va ute i fem minuter, och mina ben och fötter grinade krokodiltårar.
Ja, batteriet sitter väl förmodligen under baksätet då, ( jävla ställe att stoppa ett batteri på, inget för en tjej att hjälpa en gammal dam mitt ute i skogen när hon behöver starthjälp ) och jag tror ingen av oss skulle palla att ta bort bilbarnstolen och grejorna som låg därbak, utan vantar.
Så tillslut ringde Johan efter skjuss hem av Kicken. Då va jag så nära att frysa benen av mej att jag trodde jag hade fått en ispropp i dom, men det va tydligen i bilar man fick isproppar så det va ingen sån.
Så igår fick jag helt enkelt lägga mej med varma kläder på.

Idag är det inte fullt så kallt ute, endast -23. Hade för mej att det skulle bli kallare idag men tydligen inte. Jag är inte den som fäller tårar för att det blir varmare, absolut inte. Måste ringa å höra med min mamma om hon drev med mej igår när hon sa att jag skulle ut å spetsa till Bitchen inför morrondagen. Det låter ju oneklingen jädrigt kallt, men det är ju bara för ett tag. Övergåeende känsla lixom.
Aah, har så ont i ryggen också. Och ingen alvedon har jag heller. Jag förnodar att det är för att jag inte har tränat på ett tag, såhär blir det varje gång jag inte tränat på ett tag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0