csegersten

Men icke sa nicke. Ni kan bortse från mitt förra inlägg. Jag drog en liten fräckis när jag sa att jag skulle flytta till stan. Det ska jag inte. Guess what? Vi vart inte godkända för att hyra lägenheten. Alltså, ni som känner mej vet att jag blir jävligt irriterad när det går ont för mej och vet att jag inte kan hålla käften. Ifrågasatte deras beslut, och bad dom dra åt helvete. Sen gick jag.
Kanske inte det smartaste jag gjort, men jag skiter helt ärligt i det.

Men är det inte konstigt att människor tar olika på saker och ting som händer här i världen? jag vart arg, lessen, besviken och frustrerad och alex sa bara att det va ju bra, det va inte meningen att vi skulle ha den där och att vi kommer hitta nått mycket bättre.
Men eftersom jag är den som tror att händer det en dålig sak, så blir allt dåligt. Händer en bra sak så går allt bra.
Så nu gick det ju dåligt med lägenheten, så nu kommer min chef ringa och säga att jag inte kommer få jobba natt trots att hon har gett mej det redan.
Alltså, jag känner det på mej. Allt kommer bli kaos, jag kommer få panik och ångest nå jävulskt. Jag kommer sitta å grina och undra varför man lever och i mitt stilla sinne kommer jag tänka att det är lika bra att flytta hem till mamma.
Men nu ska man inte gräva ner sej för en sån sak. Tar ett par glas vin och blir som folk.